Nu har Neo o jag varit i svampskogen flera dagar i rad! En del kör med "planking" vi kör med "plocking" Blir fler och fler svampar för varje gång vi är där! Mysigt, men Neo börjar tröttna lite nu så ett skogsuppehåll är något vi lär ha nu i några dagar.
Vad skriver man på en blogg egentligen och för vem skriver man? För alla väl? För dig och för mig.. mm, så är det.. Hur mår du? Mår du bra? Jag mår bra idag för vi hittade många svampar............ Men...
Nu när jag tänker efter mer känns det SÅ fel att säga att jag mår bra. Jag läste inte förren idag om lille 4 årige Ludwig som förolyckades här på Gotland i söndags. Jag finner inga ord. En sådan olycka händer bara i den mörkaste mardrömmen om ens det. All min kärlek till fina lille Ludwig och hanns anhöriga.
Att jag får hålla min egna 4 åriga sons mjuka varma levande hand just nu är som att jag vunnit första vinsten i världens största lotteri. Jag vill inget mer, det är allt jag någonsin begär. Men så in i helvette orättvist för dem som inte har den möjligheten kvar, när den lena lilla handen inte längre finns kvar att hålla i. Så ofattbart men ändå så verkligt. Jag har sagt det förr och säger det igen, Livet är så in i helvette orättvist!
Små liv ska få leva!!
söndag 28 augusti 2011
lördag 27 augusti 2011
Sommar, ledighet, jobb, helg.
Sommaren är kort. Eller vänta nu.. Nej det var ingen bra början på ett inlägg.. Jag backar lite....... Sommaren är fin.. Det låter lite bättre.. Sommaren är inte slut.. A ännu bättre.
Jag har varit på mitt siste besök hos logopeden nu. Fick svaret: - Ja, tyvärr kan jag inte ge dig diagnosen dysselexi när alla dina provsvar ligger över medel. Det enda som faktiskt är under medel är din läshastighet och det kan du träna upp...
Shi fick jag! Jag som var bombsäker på att jag hade dysselexi.., Ja men okej då. =) det låter ju faktiskt ändå inte så dumt det där med över medel:) Grattis till mig själv!
Den senaste tiden har varit blandad. inte jätte dålig ibland och inte jätte bra ibland.
Mitt älskade jobb ute i Endre med mina fina Endre-ungar och bästa "endre-kollegor" avslutades nu i veckan. Det finns inga ord som kan beskriva hur stor saknaden blir när man arbetat så nära så många fina människor så pass länge och sedan nu bara sluta upp, inte vara där, gå skillda vägar. ~mycket stor kärlek~.
Nu börjar ett nytt kapitel. Men jag glömmer aldrig, någon!
Alltid så seriös, men ändå så icke-seriös.
På tal om helt annat. Jag lovade Min älskade R att jag skulle börja läsa, åtminstånde en kvart om dagen.. Tog tag i det och blev HELT uppslukad. "Tyst Hav" heter boken skriven av "Isabella Lövin". Den har stått hemma i bokhyllan i mer än två år nu utan att jag rört den. Känner nu stort ånger att jag tidigare bara kikat på framsidan ett antal gånger med tanken att "snart skall jag läsa den". Jag är nog bortom allt vett och sans för jag hade inte den minsta koll på hur det låg till i våra vatten. Våra vackra hav, allas våra vackra hav, som jag så många gånger sagt att jag älskat! Hur bär vi människor os åt! FY! Att Östersjön och andra vatten varit fisketomma har jag vetat länge, men vad det berott på har varit mer diffust. Förgiftning av vatten har varit en snarare grund (i min tanke) till de tomma haven än vad som i själva verket har skett, "överfiskningen"!! "överfiskning" ett nytt begrepp för mig som för mig är totalt ofattbart, jag kan bara inte förstå hur vi "människan" som ändå trots detta sägs vara så smart, kan ha låtit detta ske?!
Isabella Lövin börjar boken med att berätta om ålen. En av världens äldsta levande varelser. Ålen har funnits så länge man kan minnas, innan dinosaurierna, innan homo sapiens, så ofattbart länge. Den har överlevt allt och alla!!! Nu på bara ett 20tal år håller den moderna människan på att ta död på den. Vi äter upp den. Inte bara några få utan ALLA.
Efter ålen lskrev hon mycket om torsken.. Även det HELT ofattbart. Jag är som jag skrev tidigare nog utan både sans och vett som låtit detta undgå mitt medvetande. Nu minns jag inte alla årtal helt rätt men låt oss säga år 1980 kunde de stora fisketrålarna häva upp flera hundra ton torsk längs kusten, nu 30 år senare under exakt samma metod får man upp istället runt 0,5 ton tork. Den skillnaden är HELT utan sans och vett..... Nu vet jag inte riktigt hur det ligger till med fiskestopp för närvarande, men antar och hoppas att fiskestoppet för all torsk ännu gäller.
Jag har ännu bara läst ett 40tal sidor i boken men av det jag läst rekomenderar jag alla att läsa den! Det var som att vända på en sten. Från att varit icke-läsare till att bli helt fast.. Jag måste läsa mer, få veta mer.. Om den sjuka verkligheten.
Jag är helt slut i kroppen efter denna sommaren. Inte varit ledig någonting alls i princip. Förutom en vecka i början av sommaren då jag spenderade tiden i Borlänge på peace & love vilket inte gjorde ledigheten till något utvilande slag! Jag har aldrig känt mig såhär trött förut, det är som en trötthet som lixom aldrig vill försvinna. Nej nu börjar jag bubbla om helt oviktiga saker igen om trötthetar och allt vad gud vet vad. Jag är nog inte tröttare än nån annan som jobbat hela sommaren, eller?. Järnbrist-javisst.
Tiden rinner i väg
Jag lär inte känna en människan för att sedan bara glömma bort den. Det finns inte i min värld. Har man en gång tyckt om någon finns den alltid kvar och livet är allt för kort för att ens försöka sig på att förtränga.
Sov gott, puss och kram skumbanan!
Jag har varit på mitt siste besök hos logopeden nu. Fick svaret: - Ja, tyvärr kan jag inte ge dig diagnosen dysselexi när alla dina provsvar ligger över medel. Det enda som faktiskt är under medel är din läshastighet och det kan du träna upp...
Shi fick jag! Jag som var bombsäker på att jag hade dysselexi.., Ja men okej då. =) det låter ju faktiskt ändå inte så dumt det där med över medel:) Grattis till mig själv!
Den senaste tiden har varit blandad. inte jätte dålig ibland och inte jätte bra ibland.
Mitt älskade jobb ute i Endre med mina fina Endre-ungar och bästa "endre-kollegor" avslutades nu i veckan. Det finns inga ord som kan beskriva hur stor saknaden blir när man arbetat så nära så många fina människor så pass länge och sedan nu bara sluta upp, inte vara där, gå skillda vägar. ~mycket stor kärlek~.
Nu börjar ett nytt kapitel. Men jag glömmer aldrig, någon!
Alltid så seriös, men ändå så icke-seriös.
På tal om helt annat. Jag lovade Min älskade R att jag skulle börja läsa, åtminstånde en kvart om dagen.. Tog tag i det och blev HELT uppslukad. "Tyst Hav" heter boken skriven av "Isabella Lövin". Den har stått hemma i bokhyllan i mer än två år nu utan att jag rört den. Känner nu stort ånger att jag tidigare bara kikat på framsidan ett antal gånger med tanken att "snart skall jag läsa den". Jag är nog bortom allt vett och sans för jag hade inte den minsta koll på hur det låg till i våra vatten. Våra vackra hav, allas våra vackra hav, som jag så många gånger sagt att jag älskat! Hur bär vi människor os åt! FY! Att Östersjön och andra vatten varit fisketomma har jag vetat länge, men vad det berott på har varit mer diffust. Förgiftning av vatten har varit en snarare grund (i min tanke) till de tomma haven än vad som i själva verket har skett, "överfiskningen"!! "överfiskning" ett nytt begrepp för mig som för mig är totalt ofattbart, jag kan bara inte förstå hur vi "människan" som ändå trots detta sägs vara så smart, kan ha låtit detta ske?!
Isabella Lövin börjar boken med att berätta om ålen. En av världens äldsta levande varelser. Ålen har funnits så länge man kan minnas, innan dinosaurierna, innan homo sapiens, så ofattbart länge. Den har överlevt allt och alla!!! Nu på bara ett 20tal år håller den moderna människan på att ta död på den. Vi äter upp den. Inte bara några få utan ALLA.
Efter ålen lskrev hon mycket om torsken.. Även det HELT ofattbart. Jag är som jag skrev tidigare nog utan både sans och vett som låtit detta undgå mitt medvetande. Nu minns jag inte alla årtal helt rätt men låt oss säga år 1980 kunde de stora fisketrålarna häva upp flera hundra ton torsk längs kusten, nu 30 år senare under exakt samma metod får man upp istället runt 0,5 ton tork. Den skillnaden är HELT utan sans och vett..... Nu vet jag inte riktigt hur det ligger till med fiskestopp för närvarande, men antar och hoppas att fiskestoppet för all torsk ännu gäller.
Jag har ännu bara läst ett 40tal sidor i boken men av det jag läst rekomenderar jag alla att läsa den! Det var som att vända på en sten. Från att varit icke-läsare till att bli helt fast.. Jag måste läsa mer, få veta mer.. Om den sjuka verkligheten.
Jag är helt slut i kroppen efter denna sommaren. Inte varit ledig någonting alls i princip. Förutom en vecka i början av sommaren då jag spenderade tiden i Borlänge på peace & love vilket inte gjorde ledigheten till något utvilande slag! Jag har aldrig känt mig såhär trött förut, det är som en trötthet som lixom aldrig vill försvinna. Nej nu börjar jag bubbla om helt oviktiga saker igen om trötthetar och allt vad gud vet vad. Jag är nog inte tröttare än nån annan som jobbat hela sommaren, eller?. Järnbrist-javisst.
Tiden rinner i väg
Jag lär inte känna en människan för att sedan bara glömma bort den. Det finns inte i min värld. Har man en gång tyckt om någon finns den alltid kvar och livet är allt för kort för att ens försöka sig på att förtränga.
Sov gott, puss och kram skumbanan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)