måndag 19 september 2011

Hej kära!

Fina Kära blogg!
Gick in här nu ikväll för att ta bort dig. Jag är ändå så sällan här och vad är det här för påhitt egentligen, skriva dagbok på nätet....?! Men så kom jag ihåg att när jag är inte så jätte glad, så som alla kan vara ibland, gillar jag att skriva av mig.. Likaså när jag är super glad då gillar jag också att skriva så det sprudlar... Det är bara nu när jag är sådär "lagom" som jag inte riktigt ser vitsen med det hela!! Så jag spar dig... Till andra tider.

Jag försöker sluta bita på nagelbanden. Det går rätt bra men det är svårt. Såfort det blir minsta lilla hårt på sidan av fingret vill man ju lixom bara sätta tänderna i det, pilla bort det, få fingret lent o fint igen=) Låter äckligt jag vet. Det är därför jag håller på att sluta!

Sen jag slutade jobba i Endre har jag varit på två olika förskolor. En vid Terranova och en i Vibble. Så kul att se fler och fler yngre förskollärare ute på förskolorna! En helt ny generation. Tycker såklart om de lite äldre förskollärarna också men alltid kul med variation!

Idag hände det som jag så länge fasat för! Neo snubblade i trappan på väg hem från pappa. Föll framåtstupa rakt ner fem-sex-sju trappsteg. Jag hann som TUR var grabba tag i tröjan hanns innan huvuden skulle slagit ner i trappkanten. Stackars älskling fick ont lite här o var men inga allvarligare skador som tur va! Och både Neo-Mamma och Neo-Pappa fick ont i magen en bra stund därefter! Hu. En olycka händer så lätt. Men jag säger som syster alltid säger:
"Var där det händer!".
När vi sen skulle åka hem grät Neo floder. Han ville inte lämna pappan sin. Det är med både glädje och sorg i hjärtat som jag ser dessa tårar rinna ner för hanns kinder. Bandet mellan far och son. Kärleken! Det finns så många oansvarliga föräldrar där ute i världen som borde skämma ögonen ur sig. Ett barn har RÄTT till både mor och far.

Sov gott, det skall jag göra! Brevid min underbara lilla älskling. :)
Som med sina lena små ben alltid vill slingra in sig i mina och med sina mjuka små armar alltid vill hålla om.

Inga kommentarer: