Puss, kyss och kram!

Var inne i sovrummet precis och pussade en utslagen Neo så att han nästan vaknade. Nu smockar jag i mig Neos choklad som han fick av Nike igår. Hon kom med choklad och rosor till sin kille :) Ansvarsfull mor som jag är kan jag inte tillåta att min son får hål i tänderna redan vid fyra års ålder så jag lixom måste trycka i mig chokladbitarna nu när pojken sover. Poängtera att det är inget jag vill, jag gör det för hanns skull! Innan åt jag två appelsiner, det är sånt jag gillar. Nyttigheter! Socker är till för andra :)
   Jag är "hemma" nu. I en lägenhet som är fin men inte alls som hemma. Jag har inte skrivit på länge. Inte något som visar hur jag mår. Jag mår bra. Jag lever. Idag var det lucia. Både på mitt dagis och på Neos. Underbart mysigt och fint på båda ställena! Ååh vad fint det är med Lucia. Jag skulle egentligen varit och sett på Gotlands lucia i kyrkan ikväll men Neo somnade alldeles för tidigt här hemma på soffan, han somnade till julkalendern. Nu när jag skrev det här kom jag på mig själv med att jag ändå inte skulle hunnit till lucian, även om Neo hållit sig vaken. Lucian började ju vid sju vilken tid motsvarar tiden då julkalendern slutar. Alltså hade jag inte hunnit i vilket fall. Jag är tokig. :) Det hörde jag idag. Av Neos kompis. Jag slutade en och en halv timme innan Neos lucia skulle äga rum så jag ringde och hörde om de ville ha hjälp med påklädnad av lucceungar å det ville de gärna. Efter att ha varit där med dem ett tag visade barnen mig till toan efterssom jag vart pinknödig. när jag till sist låste dörrn hörde jag ett av barnen skrattande säga till Neo "hehe, din mamma är lite tokig Neo" Jag tyckte det lät jätte gulligt men Neo blev inte alls glad! Han sa dirrekt "NEJ min mamma är inte alls tokig!!!! Du kan vara tokig! Du har ju löv i håret!"  Min fiiina älskade unge! Åh vad jag älskar honom!
   Jag är fortfarande kluven! Jag vill ha svar. På allt. Vilket jag inte verkar få. Hur mycket jag än tänker och funderar. Vrider och vänder. Jag frågade Neo idag; "Om du får bestämma Neo, vart vill du bo då, i lägenheten eller i Brissund?" Han svarade först, Men mamma i brissund kan vi inte bo, det är för dyrt. Tänk, kan ni förstå att min fyraåring säger till mig att huset i brissund är för dyrt.. Jag kan inte förtså. Hur han kan ha blivit så otroligt klok. Min älskligt. Jag frågar honom igen "Men om det inte spelar någon roll, vart vill du helst bo då?" Varför frågar jag detta? Jag vet ju redan svaret. Och jag mår inte bättre av det i detta läge! "Då skulle jag vilja bo kvar hemma i brissund för där kan man plocka hallon och björnbär och jag tror vinbär också, på sommaren" 
   Jag vill att Neo ska få växa upp så. Som jag fick. Obegränsat med frukt, bär och grönska. Jag längtar hem! Jag vill vända om. Packa ner alla mina saker i lådorna som jag precis packat upp och ta dem tillbaka till där de hör hemma. Jag lever här i stan idag, igår och de här dagarna. Men själen är kvar i Brissund. Nu har jag verkligen försökt att bli en stadsbo. Men jag vet inte om jag klarar det. Jag måste ha friheten. Jag mååååååste ha stort, gräs, luft, mitt. Eller är det det här som är rätt. Finns möjligheten att vända om nu. Är jag helt knäpp. Virrig.
   Jag har nästan fem meter till taket i rummet jag sitter i nu. Det är jätte fint här! Någon annan skulle trivas jätte bra. Någon annan som inte är jag. Kan jag bli den? Svar tack gärna, ja.. Jag skall fundera lite till. Borde  det, innan jag skriver fortsättningen. Det här jag skriver nu är säkerligen inte så jätte lätt att förstå. Inte så jätte kul att läsa heller. Mest ord. Meningar. Som bara vill ut..
   Jag började jobbe klockan sex i morse. Jag gick upp tjugo minuter i sex. Sköljde av mig och hoppade i kläderna och på med lite smink. Jag kom fram prick sex. Första barnet kom inte förens halv sju. Kramas lite, bygga lite lego och göra frukost. Sen var dagen i fullt språng.
   Nu har jag lyssnat på samma låt typ 17 gånger. Mina grannar börjar nog tröttna. Få se här nu, lär väl hitta nån annan låt jag kan lyssna på ett tag innan läggdags.
   Melissa Horn.


Smiling is infectious,
You catch it like the flu, 
When someone smiled at me today,
I started smiling too.

I passed around the corner,
And someone saw my grin.
When he smiled I realized
I'd passed it on to him.

I thought about that smile
then I realized its worth,
A single smile, just like mine
could travel round the earth.

So, if you feel a smile begin,
don't leave it undetected
Let's start an epidemic quick,
and get the world infected!

Denna text sitter på våran toadörr på jobbet. Jag läser den varje gång jag sitter å kissar. Blir varje gång berörd. Blir rörd. Så rörd att kisset blir ännu varmare än vad det redan innan var. Ett litet fint leende kan betyda så mycket! Det kan göra sånt stort avtryck. Det gör det på mig. Ett leende är det bästa jag vet. Bättre än allt. 

Nu ska jag sova snart. Har suttit och skrivit länge nu. Om allt och ingenting. Finns det något mer jag kan passa på att berätta? Kanske att julen närmar sig. Att jag nästan glömt den. Julen den 24 December 2011. Men det är inte lätt att komma ihåg. När snön inte infinner sig där den borde, när jag går till affären o köper ketchup i tröja och när tiden har bråttom.