Härliga morgon

Eftersom jag inte riktigt lärt mig blogga klokt från nya telefonen lägger jag nu in ett inlägg från i morse.. Lite allmänt babbel från en morgontrött 25åring.

Godmorgon solstråle! Idag är jag ledig tydligen, vilket ändå passade ganska bra eftersom Neo fick ögoninflamation igår. Han sov hos mormor i natt, ifall jag skulle fått nått jobb idag. Så här har jag haft låång sovmorgon och skall passa på å fixa en massor här hemma.
    Tänkte passa på att skriva lite om mitt val av jobb. Hur jag tänker och känner om att vara timmvisvikarie i Gotlands kommun.
    Det här med att vara vikarie. Visst är det jobbigt att inte riktigt veta om man skall jobba dagen efter eller ej men oftast så får jag lite längre vik , vilket är skönare både för barnen och eleverna och Lotta Moon! Jag älskar barn vilket många redan vet, och att träffa nya människor, vuxna som baRn är fantastiskt och lärorikt. För mig har det betytt mycket! Otroligt mycket. Innan jag började jobba som vikarie på förskolor och skolor kände jag mig nästan tråkigt blyg! Jag skämdes för hur blyg jag var. Kunde i mitt huvud tänka ut långa bra meningar i vissa situationer som jag gärna hade låtit bli verkliga ljud om jag bara hade vågat. På tal om det, precis så kände jag mig i Filippinerna när vi var där, jag sa det till Kim en em att det kändes som att segla bakåt i tiden. När vi träffade nya människor där som alla pratade engelska. Då vipps så vart jag lika blyg igen som när jag var tonåring!!! Jag satt och lyssnade på när Kim skötte snacket. Fick även då upp långa fina meningar i huvudet som jag ibland nästan släppte på men ack jag var för blyg! MEN där i fillippinerna tog det mig inte mer eller mindre än en månad för mig innan spärren släppte. Efter det babblade jag på precis som i sverige! Åh så skönt det var. Det var ju en av anledningarna till att resa till ett land där de snackar så flytande engelska, att min dumma "kan inte engelska" ide skulle slängas bort!
    På rätt spår igen. Ja efter snart tre år på skolor och dagis är det som att hela jag har blivit en annan, visst kan jag känna mig blyg i bland men inte alls i samma grad. Nu är det nästan tvärt om skulle j ag kunna påsta. Det är nog så i många yrken i och för sig. Att yrket inte tillåter en att vara blyg. I mitt fall var och är det verkligen så! Ju mer öppen och spontan du är ju lättare får du rätt kontakt med barnen. Andra underbara sakerna med att vara timmvisvikarie är att jag känner sådan frihet. Jag är inte fast någonstanns. En underbar känsla! Mycket härligt!
   Och nu som man alltid gör, spar det bästa till sist! Alla dessa stjärnor jag möter. De här underbara personligheterna. Det är så många så otroligt fina personer, Underbara individer som kommit mig så verkligt nära. Tack!!!!
    Nu blev jag lite sentimental här märker ni.. Ja, det är den sämsta delen.. Att det är så många man saknar. Man måste inse att det gäller att njuta av tiden man är i och tänka mindre på det andra. Men jag vill tänka och vill sakna. Åh jag måste ut till Endre det känns nu!

    Å bla bla bla.... Läs ej om ni inte orkar med mitt babbel okej :) kram!