Ingen dator, ingen telefon, ingen kontakt till omvärlden. Lika bra det när det man vill skall hända inte händer. En värld, ett hem, ett liv. Mitt liv. Du väljer själv att inte delta! Saknar dig så jävligt mycket bara.
Men det finns så mycket värre saker. Och så mycket bättre saker! Livet är två stora vågskålar. Som ibland för min del har det lite svårt att hålla sig i rätt gungning, där i mitten.... Tippar lätt åt ena eller andra hållet. Men innerst inne har jag rätt bra balans. Riktigt bra balans om jag skall vara ärlig. Det är bara så svårt att släppa. Det vet väl alla. Hur svårt det känns. Hur lätt man fastnar i nätet av underbara minnen av kyssar, bus och gos. Man lär sig aldrig. Det rätta knepet. Att glömma och förtränga. När det verkligen behövs.
Fast det behövs kanske inte. Det där knepet ändå. Kanske borde jag leta efter ett helt annat knep. Som kanske är lättare att hitta. Kanske knepet som förvandlar saknad till glädje. Byter ut den ena starka energin mot en annan. Varje gång jag saknar och minns det fina bör jag hädanefter bara fyllas av lyckorus. Att jag haft det fint. Varit kär. Blivit kliad på ryggen och pussad i pannan.
Vågskålarna är inte alltid mina bästa vänner men ibland, som nu. borde jag gå och lägga mig och sluta tänka! För när jag inte tänkter så saknar jag inte. Och när jag inte saknar så mår jag faktiskt riktigt bra just nu! Riktigt riktigt bra <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar