Är riktigt trött här "hemma". Sitter hemma hos mormor nu.. Neo som fick spysjuka lagom till helgen somnade i kökssoffan när vi åt middag här så vi blev kvar över natten. (Med mormor menar jag då såklar Neos mormor, efterssom min mormor dog innan jag föddes) Tiderna går och saker förändras=) Jag blir mamma och mamma blir mormor. Underbara liv!
Nu är jag trött i allafall. Neo har inte spytt något mer som tur är! Det värsta som finns är när enns barn spyr hela nätterna men det tycks vi slippa! Räckte med mormors soffa, hallgolvet o i toan.. Ingen av er som läser som är spy skygg hoppas jag:) smittas inte via nätet så det är ingen fara! Och jag är immun tror jag så för min del är det absolut ingen fara, ska nog gå och pussa på Neofinen nu tror jag tillochmed!!
På tal om stavning.. Jag var hos en läkare igår som nu ÄNTLIGEN ska skicka en remiss till en logoped om att jag troligen har dysselexi, så om jag stavar fel här ibland så är det inte med vilja kan jag lova! =)
Minns när jag var liten, hur alla blev tvingade att läsa högt i skolan, jätte lätta böcker var det o alla mina kamrater läste hur bra som helst. Jag fick alltid en stor klump i magen, försökte göra mig så osynlig jag bara kunde och ville inte inte INTE att fröken skulle be mig att läsa. Men såklart gjorde hon det. Det var det värsta jag visste, att staka mig igenom den där förbannade texten! Jag förstod verkligen inte hur det kom sig att alla de andra var så himmlans duktiga på att läsa och inte jag!
Tänkte inte på det då men nu när jag jobbat i en skola i snart ett års tid och ser hur olika alla barn är och hur pass lätt det ändå är att se vilka som behöver mer eller mindre hjälp gällande vissa saker.. Blir jag lite arg och frustrerad över varför ingen la märke till min dåliga läsning, kunde ingen förstå att det var nått galet här? Jag var välldigt blyg vill jag tillägga. Min fröken brukade säga till mina föräldrar att jag alltid satt som ett litet ljus. Det har nog med saken att göra varför ingen la märke till mina läs-svårigheter.
Idag förstår jag hur viktigt det verkligen är att de som har svårigheter innom läs och skriv verkligen får en diagnos. Kan tyckas låta fjantigt men hade jag och mina vänner och mina lärare vetat att jag hade just dysselexi så hade jag troligtvis sluppit känna mig helt dum i huvudet. Enda upp i gymnasiet tyckte jag det var jobbigt, när man stod där och hängde över en dator i biblioteket i rickhardsteffenhuset med två andra klasskamrater, inte fan han jag läsa texten klokt innan de ville skrolla ned.. Då blev det till att skita i det i stället... Läsa det senare eller kanske inte alls.. Trist var det. Jag säger inte att jag skulle läst bättre om jag vetat men jag hade kanske accepterat det mer, struntat i att snegla på hur långt klasskamraterna hade kommit i läsuppgifterna vi fick under svenskalektionerna och sluppit fått känslan av att jag måste läsa foortare, skit samma i om jag fattar vad jag läser eller inte, bara jag kan vända bladet ungefär sammtidigt som resten i klassen tänkte jag... Helt sjukt låter det nu, vem fan brydde sig om hur snabbt JAG läste?! ingen förutom jag antagligen! Men det spelade ju mindre roll just då.
Alltid lätt att vara efterklok men jag skall iallafall ALDRIG tvinga någon att läsa högt! Jag hoppas att ALLA skolor har lagt ner den strategin för länge länge sen och SER barnen hur just DE är!
(ursäkta språket, brukar aldrig svära!=) ..)
Oj vad det spårade ut helt detta inlägg märker jag nu. Jag skulle egentligen bara skriva lite om att jag har suttit här hos mormor och hittat en rolig sida här på nätet som heter hembyte.nu suttit och kollat olika boenden och blir mer och mer sugen på att dra iväg någonstanns!
sov gott det är en dag i morgon oxå!
KRAM
