Jag faller och faller och faller och faller. Men där, där står du, du står i vägen, precis under mig. Du öppnar dina armar och fångar mig, mitt i mitt fall. du. Du fångar mig i fallet, sätter stopp för mitt fall.
Du faller. Du faller och faller och faller. Tills jag ställer mig där, precis under dig. Jag fångar dig. Jag fångar dig så att du slutar att falla.
Hon faller. Faller och faller och faller. Faller så långt som hon aldrig fallit förr. Men där, just där stoppar vi henne. Vi står där alla tätt ihop som den starkaste hinna. Vi fångar henne mjukt. Hon kan inte falla mer.
Jag faller, du fångar mig. Du faller, han fångar dig. Han faller, hon fångar honom. Hon faller, jag fångar henne. Ju mer vi faller och ju mer vi fångar i detta fantastiska nät av kärlek och förtvivlan, rädsla och ångest. Ju starkare blir det. Detta, kärlekens skyddsnät. Osynligt men starkt. Så starkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar