Kärlek

Ligger här i sängen med Love på magen. Försöker leta efter låtar. Fina gamla låtar med våra minnen i, dina minnen i. Du skall lyssna och komma ihåg. Jag ligger här nu och Lyssnar. Gråter förtvivlat. Min fina fina syster!! ❤ tänker hela tiden på hur underbar du är, allt du gjort för mig! När jag var liten, till varje resa!. Satt du länge länge och gjorde "pysselpåse" åt mig... Du gjorde julkalender åt mig med något litet varje dag. När jag var gravid med Neo, det var du du du som fanns där! Varje mammagruppmöte, när jag hade foglossning å behövde massage, knät mina skor.. Allt du är så jävla underbar!!!
   Vill skratta med dig igen, vill kramas med dig igen, vill tjafsa med dig igen!! Saknar dig så, min finaste Lina❤ Kan inte förstå!! Vill inte förstå!! Det går inte att förstå!
   När jag i Fredags gick in till dig i salen första gången, fylldes jag direkt av tårar, fina fina syster vad har livet gjort med dig❤ jag snyftade ut gång på gång hur mycket jag älskar dig. Hur mycket jag saknat dig och vad du betyder för mig! Allt allt allt! Då när jag gjorde det, satte mig där bredvid din säng, höll dig i din vackra hand och sköljde ur mig all saknad å kärlek kom det ur dina ögon två tårar❤ du hade ingen ork till något men två tårar trängde sig ut. Jag har aldrig känt sådan sorg, kärlek eller frustration förut! Jag vill byta plats med dig, jag älskar dig! Vet inte vad du ser. Vet inte vad du hör eller förstår. Inte vad du vet, vad som hänt. Vi säger bara till dig att det kommer ta tid men du blir bättre och bättre för varje dag, alltid är det något, litet framsteg! Igår var framsteget att du kunde andas själv lite mer, respiratorn hjälper dig ännu till största del men ett litet "snepp" bättre sa sjuksköterskan. Det finaste igår var när du tecknade "S A F T" Angelica frågade då, "tecknade du saft, Lina?" "J A" tecknade du då. På länge nu har du inte tecknat annat än "O N T" "M O R F I N" och   "NU" så att du igår tecknade "saft" gjorde oss alla sååå glada... Glad i det här sammanhanget känns osant men ändå sant. Glad är man aldrig. Den här mardrömmen är det värsta någonsin så hemsk, lång, utdragen, overklig! ❤❤❤
   Neo sitter i soffan och sjunger Yohio. Att fortsätta försöka leva en vardag här hemma med barnen är svårt, men tacksam att de finns är bara förnamnet. Love föddes 10 veckor förtidigt. Nu vet jag orsaken! Det var för Linas och Loves skull! De skulle hinna lära känna varandra, innan detta helvete bröt lös!, innan det var för sent.
   Jag låter kanske hopplös, men jag har hopp. Måste ha hopp! Att det blir lite bra, nån gång! ❤ jag är så tacksam över all den tid vi haft tillsammans! Alla minnen. Jag märker nu hur viktiga de är! Hur man kan få dagen att gå bara genom vackra minnen! Alla minnen ❤