Snart kommer Ceciliia hit :) ! Var jätte länge sen vi sågs, på tok för länge. Så är det ofta, tiden bara springer ifrån en! Men det är så skönt med alla mina vänner, man behöver inte ses jämt! Höras jämt. Man vet att de alltid finns där ändå! Älsklingsvänner! Maria kommer till ön ikväll också så jag HOPPAS att jag får se skymten av henne någon dag nu snart också!
Jag, systerdotterEmma systerLina o mamma skulle baka pepparkakor. Mys med julmusik å toppenhummör! Så ringer den där förbaskade telefonen såklart! Han i andra änden var himla go, o det tur för han för när vi pratat klart så var degen slut, upp-bakad/uppäten/på-golvet-tappad o ner-gojsad i bordet av söt barn-hand:) ... Första plåtens halvbrända pepparkakor hade farit ned på golvet, såklart=) Syster min är lite bacill rädd, ville promt slänga alla... Jag räddade ändå fyra av dem, mumsade direkt i mig en och har nu tre kvar till snart!
Livet är så skört. Det har hänt så mycket på sista tiden. Så ofattbara saker men ändå så nära. Allt kan hända. Jag har tänkt så mycket, på liv och död. Jag är så tacksam! Alla andra små problem som förr kändes stora har nu blivit meningslösa, obetydelsefulla! Jag har suttit i tre dagar på jobbet nu och målat en teckning med ett av barnen. Hon har mist sin älskade morbror. Hon bad mig att skriva hanns namn med fina bokstäver som hon kunde färg lägga och måla hjärtan runt, det blir glitter, ett foto och inplastat. Hon ska lägga det på hanns grav har hon sagt. Hon är så fin och jag är så ledsen. Ledsen för hennes och hennes familj. De är så kärleksfulla, så fulla av liv. O mitt i livet tar livet plötsligt slut. Mitt i allt. All kärlek till alla. Kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar