Kunde inte sova i natt. Gick upp och försökte teckna. Teckna ett vilset, rytande lejon. Ville få ur mig något.. En känsla jag kände ville av någon anledning på något sätt visa sig. En känsla av förtvivlan. En känsla av oro. Av rädsla. Av sorg. Det är mycket just nu. Stora saker som händer andra, inte så mycket som händer just mig. Men jag blir med dragen. Det drar tag i mig som en tornado, drar och sliter och spränger sig in, rakt in i själen. Jag känner mig vilsen och liten. Jag vill inte. ingen vill må dåligt. Ingen vill att någon ska må dåligt. Men livet är inte en dans på rosor. Inte alltid. Inte just nu.
Att teckna ett lejon var svårt, mycket svårare än att teckna en människa! Ju mer jag tecknade ju bättre kände jag mig, det var rätt det han sa, att teckna är en sorts terapi.. Lejonet blev inget vidare, en stor gapande mun med massor av vassa tänder. Ett stirrigt öga och en hel del hår. Nästan bara hår. Hårda Streck hit och dit. Det var kanske det som gjorde mig bättre till mods, att bara hårt få kludda ner en massa meningslösa streck?
La ifrån mig det. Kröp ner igen. I en trygg famn som väntat, tyst. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar